Är det konstigt...

att man är kärnkraftsmotståndare?
Efter den senaste tidens prat om den egentliga s.k. säkerheten som finns på våra svenska kärnkraftsverk gör frågan inte speciellt svår att ta ställning till. Inte för det var det innan heller men nu känns det som om man verkligen borde vara det.
Först när jag hörde det så måste jag ju säga att det kändes som om man tog ett steg in i sin favorit TV-serie. Det kändes som om man var i Springfield och det var Homer Simpsons, Carl, Lenny m.fl. som var det som jobbade på även vårt kärnkraftverk. Visst när det är en animerad serie kan man sitta framför TV:n och skratta åt att de inte riktigt bryr sig om det där med säkerheten, sover hela dagen på jobbet, de dricker sina lunch öl så de blir så där lagom fulla. Men när man hör om att det är så i verkligheten, i Sverige då känns det inte lika roligt längre. För ska man nu ha en sådan energikälla eftersom man inte kan få fingrarna ur arslet och satsa på andra energikällor får man ju åtminstone se till att säkerheten är hög. Fast detta är ytterligare ett bevis på kapitalismens fula tryne. Eftersom man hellre prioriterar en stor vinst istället för säkerhet.
Det är fel, fel, fel, fel. Jag känner mig som Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter när han leker lekar med Eva och Magnus men jag kan inte hitta ett bättre uttryck för det. Det känns bara fel. För tänk på hur många människor de utsätter för fara bara för att de ska kunna få mervärde. Därför börjar man tämja på reglerna kring säkerheten och då kan det bli riktigt farligt det har historien utvisat och något sådant vill jag inte ska hända i Sverige eller någon annan del av världen heller för den delen.