Ilskan gör sig påmind igen

Sureprise, surprise idag (17 januari) blev man arg igen. Denna gången av att titta på nyheterna. Det handlade om att någon skola i Stockholm som skulle börja skicka hem skriftliga omdömen till föräldrarna om hur eleverna uppfört sig i skolan. Och så tjabblade de en del om det att kommunpolitiker tyckte det var tokbra medan någon från Lärarförbundet tyckte det var dåligt.
Men det som gjorde mig arg var andra delen i detta inslag då de besökte en skola någonstans i Skåne där de ville gå ett steg längre. De ville nämligen ge betyg i ordning och uppförande. Och man sa även att eleverna var för dessa betyg. Så samlade man ihop en stor klunga med ungar som verkade lagom upptrissade så skrek reportern vem vill ha betyg i uppförande? eller något i den stilen och alla ungarna skrek JAAAAA! Det var några som man såg tvekade och först inte sa något med ju mer högljudda kamraterna blev så skrek de också för att passa in kanske. Är det verkligen ett bra sätt att gå till väga när man ska försöka få elever att gå med på detta? Om vi bara låter dem vara med på TV då blir de nog jättemycket för detta.
Visst elevdemokrati är alltid bra elever ska få lov att ha inflytande över sin skolgång för den blir så mycket bättre då. Men jag tycker inte att detta är rätt väg att gå, Den fråga som jag satt med den i min soffa samtidigt som jag började känna ilskan inom mig koka var har de verkligen berättat för eleverna vad ett sånt betyg skulle innebära så att det vet vad det är för något som de tar ställning för? Jag tvivlar på det och det är det som får mig att reagera så..

Vilket århundrade är det egentligen vi lever i

Jag har ställt mig frågan inna och tyvärr känns det gång på gång lika aktuell. Men i vilket århundrande är det egentligen vi lever i? Är det på 2000-talet eller 200-talet vi lever?
För igår (13 januari) läste jag något väldigt läskigt i tidningen när jag satt helt fridfullt och käka frukost nämligen en insändare. Det var en herre som ansåg sig vara för jämställdhet men han tyckte den hade gått för långt nu utan tyckte att man skulle göra vissa inskränkningar i det samhället vi levde i. Till exempel skulle kvinnor inte få lov att bli poliser eller militärer för det var de inte fyskiskt bygda för. Inte heller skulle man som tjej få lov att utbilda sig till något inom teknik för tjejer var helt enkelt inte tekniska. Det kunde kanske finnas någon tjej som skulle lyckas vara det men det var för att de i så fall såg det som intressant och därför gett sig fan på att lära sig hur sakerna fungerar.
För kvinnors upggift det var att vårda och därför skulle inte män heller få lov att utbilda sig till t.ex. sjuksköterskor.

Alltså jag blir så trött på sånt här och ändå gör det mig lika förbannad varje gång.Vad är det egentligen som säger bara för att jag har ett visst kön så har jag därmed speciella egenskaper? Jag har hela mitt liv tyckt att teknik det är tokkul och bygga saker och sånt. Och jag har föräldrar som alltid uppmuntrat detta speciellt min pappa som har tyckt det var kul att visa någon hur saker fungerar. Så kanske räknas jag till någon av de tjejerna som gett sig fan på att lära sig och bli teknisk. Men jag tror inte på det. För jag har många gånger träffat på killar som tror att de är såååå tekniska när de egentligen inte alls är det och jag har träffat på killar som är så totalt otekniska men omvärdlen tror att de är väldigt tekniska just på grund av sitt kön. Medan jag har alltid blivit sedd som totalt oteknisk tills jag har fått bevisa motsatsen. Så jag tror inte på detta påstående. Teknisk kunnighet sitter inte alls i vilket kön man har utan det är bara så att vissa människor är tekiniska och andra är inte det och det har inget som helst att göra med vilket kön det är man råkar ha.

2006

Jaha, då var det ett nytt år igen. Eller det har det väl varit ett tag men bor för närvarande hemma hos mina föräldrar och har gjort det ett tag och har därför inte haft riktigt möjligthet att uppdatera bloggen som jag har velat. Men 2006 det var allt ett konstigt år. Fyllt av mycket ilska, förtvivlan, hopplöshet men även en hel del glädje. Det var det året som jag gjorde saker som jag aldrig trodde jag skulle göra. Det tydligaste exemplet på det är väl att jag gick med att följa med på studiebesöket på Barsebäck. Det är otrolig vad folk kan få en att göra bara för att man ska bevisa att man klarar av det. Jag måste ju säga att jag är förvånad att jag överlevde det utan att flyga i luften. Men aj vad jag hade ont i läppen där efter som man hade bitit sig i den.
Det var året då jag började prata och hänga en massa med A2 igen. Fast det är ju bara en positiv sak.
Det var året då vi lyckades få även en A3 i vår tuffa klubb.
Det var året då Augustibuller hittade tillbaka till att återigen ha en massa trallpunk och vara den underbara festival som bara den kan. Massa underbara människor träffade jag där det året också.
Det var året då jag för första gången såg Mimikry som ett band med fem medlemmar.
Det var året då jag lyckades få mig mitt VG i matte b. Wow det lönar sig att vara groupie ibland =)
Det var året då jag började min utbildning genom att läsa statsvetenskap. Snacka om att verkligen inte vara vad jag trodde de var. Zzzzzznark på det..
Det går inte att komma ifrån men när man sitter och försöker komma på vad det var som hände under 2006 slås man av en uppgivenhet och en väldigt stark desperation. För det var ju ett valår. Inte nog med att bombarhögern tog makten med det nya "arbetarpartiet" i spetsen och med all skit som det innebär. Som om inte detta skulle vara nog med anledning till att gå i ide eller bli totalt apatisk lyckades sd gå framåt extremt och så klart speciellt i Skåne.
Så när jag sammanfattar detta år är det framför allt det som jag tänker på. Det överskuggar allt annat och ger en hemsk smak i munnen och gör att allt annat alla segrar som man nått under året känns så extremt långt borta. Så 2006 kommer i min värld att gå till historien som ett väldigt mörk och jobbigt år...