Förolämpad

Jaha, då var det onsdag igen då betyder det matte igen. Och att jag återigen blir upprörd. Visst det har inte alls varit som förra terminen men förra veckan tog han ju verkligen priset för största as den läraren. Så inför dagen lektion är det nog en hel del människor som kan intyga om att jag milt uttryckt har varit tokigt nervös för dagens lektion. I och med hur han var förra veckan. Och även om det var frågor som han visste var tokigt viktiga för mig drev han det vidare till den gräns att jag fick anstränga mig så extremt mycket för att inte börja böla i klassrummet eller för att inte gå & låsa in mig på toaletten för resten av lektionen. Därför visste jag inte hur han skulle vara idag eller hur jag skulle reagera när jag såg honom när all aggrissivitet som man har byggt upp under veckan skulle få utlopp då.

Men allt gick bra. Vi var inte alls så dissande mot varandra som vi brukar. Jag fick mig någon diss när jag klagade på han sätt att lösa ett tal. Även om han i nästa mening när han fortsatte & förklara sa att mitt sätt var ett smartare sätt att lösa detta tal på. Så det var lite trevligt för att för en gång skull få lov att känna sig lite smart när det kommer till hans ämnen.

Och lektionen tog slut & man vandrade ut ur klassrummet då det var någon som hade ringt mig som jag inte har en aning om vem det kan vara så jag stod ett tag för att fundera på det & skickade ett sms. Under tiden kommer läraren då ut ur klassrummet & när han går förbi mig skrattar han lite & undrar om jag var i Eslöv i helgen. Och när jag förklarade för honom att det var jag inte för sådant sysslar inte vid men det finns mycket bättre sätt att bedriva kamp på. Och han bara fortsätter att skratta & säger att han visst det vet att jag var där. Jaha, det var ju trevligt det var mer än jag själv visste.

Jag kan inte hjälpa att jag känner mig tokigt förolämpad av ett sådant påstående. Men frågan är om han verkligen tycker en sådan sak om en eller om han sa det för att bara jävlas för han visste att jag skulle flyga i luften av en sådan anklagelse. Och samtidigt stör jag mig på mig själv för att jag verkligen reagerade ytterligare en gång på vad han säger. Varför kan jag inte bara rycka på axlarna åt all trams han säger?

Tyvärr funkar ju inte jag på det sättet. Utan jag bli provocerad & tjabblar emot. Fast just nu kan jag ju inte sluta fundera på om han verkligen var seriös med sitt påstående. Tror han verkligen sådana saker om mig? Måste försöka få honom att förklara sig en annan gång för jag känner mig tokigt förolämpad om han verkligen tycker så om en...