Fan vad allt är orättvist

Igår när jag satt och slappade framför min TV blev jag så extremt sugen på choklad så efter ett tag tog jag ork till mig och tog mig ur soffan och gick bort till affären och handlade godis. Väl ute ur affären slogs jag av allt det som jag hade läst på Hanins blogg. Och tänkte på alla de barnen och människorna överhuvudtaget som nu är livrädda i Libanon. Hur de barnen inte kan gå ut trygga på gatan för att leka och ha skoj. Jag tänkte på hur jag själv hade det när jag var barn och önskade att dessa barnen hade samma trygga och roliga uppväxt som jag hade där hela dagarna var fyllda av lek. Jag tänkte på hur många människor säger att Malmö inte längre är en säker stad utan så hemsk och våldsam. och nya tårar började att trilla längs mina kinder för vad är det man jämför med om man säger att detta är en sån hemsk stad. Det är ju ingenting mot vad de i Libanon får uppleva.
Jag kan inte sluta tänka på allt som Hanin har skrivit och hur jag har påverkats av det. Visst jag visste redan innan att det är hemskt. Och visst förstår jag att allt slutar inte efter att de korta rapporteringarna från nyheterna. Eller om jag bytar kanal eller vänder bort sidan i tidningen när det är hemska bilder som jag inte vill se visst försvinner allt då! Även om jag önskar att det var så förstår jag ju att så är det inte.
Men nu har en som jag känner en som jag hade lilllördagsnöje med genom att sitta och pilla varandra i hårbotten och "leta löss" och jag drabbas av en sån extrem ångest av hur sjukt det är. Men det behövs ju för att folk måste vakna upp och protestera mot detta krig för det kan inte vara på detta sätt. Och där är du ovärderlig Hanin som låter dessa människor få lov att komma till tals.